Världens första kända kosthållning är den mesopotamiska dieten, som går tillbaka till cirka 4000 f.Kr. Den bestod huvudsakligen av spannmål, frukt, grönsaker och vissa mejeriprodukter, med begränsad konsumtion av kött.

Kosthållningen under antiken varierade mycket beroende på kultur och plats. Några gemensamma inslag i antikens kosthållning är:

Medelhavskost: baseras på olivolja, bröd, grönsaker och frukt, med begränsad köttkonsumtion.
Egyptisk mat: inriktad på bröd, öl, frukt, grönsaker och en del fjäderfä och fisk.
Grekisk mat: innefattade olivolja, vete, vin, grönsaker och en del fisk.
Forntida romerska: inkluderade vete, grönsaker, frukt, vin och ibland fläsk- och nötkött.
I allmänhet baserades antikens kost på lokalt tillgängliga livsmedelskällor och begränsades ofta av den teknik och de transporter som fanns tillgängliga vid den tiden.

Världens första diet i syfte att gå ner i vikt

William Banting var en brittisk begravningsentreprenör från 1800-talet som anses ha populariserat lågkolhydratkost. Hans diet bestod av en begränsad konsumtion av kolhydrater (t.ex. bröd, socker och öl) och en betoning på fettrika livsmedel som kött, ägg och mejeriprodukter. Denna diet blev känd som “Banting-dieten” och var en av de första populariserade versionerna av en lågkolhydratdiet.

Lågkolhydratkost har en historia som tidigare nämnt går tillbaka till början av 1800-talet, då läkaren William Banting skrev om sina framgångar med att behandla fetma med en lågkolhydratkost. Konceptet populariserades på 1970-talet av Robert Atkins, med sin “Atkins Diet” som rekommenderade en fettrik, proteinrik och kolhydratfattig kostplan för viktminskning. Atkins-dieten fick stor popularitet i början av 2000-talet, och många varianter av lågkolhydratkost har sedan dess utvecklats, bland annat paleolitiska, South Beach- och ketogena dieter. Populariteten för lågkolhydratkost har vuxit och avtagit under åren, där vissa experter berömmer deras effektivitet för viktminskning och förbättrade hälsomarkörer, medan andra varnar för deras potentiella risker och brist på långsiktig hållbarhet.